Maria

Det här blev svårt...

Samtidigt som jag vill berätta om allt roligt vi gjort tillsammans så skulle jag även vilja skriva om den sorg som drabbat mig när en ung, levnadsglad person som Maria rycks ifrån en. Det blir varken det ena eller det andra...bara några rader om denna dag.

Dagens ceremoni i kyrkan var fin. Kimmo Sulila är en underbar präst som känns genuin och väldigt empatisk. Min sorg var enorm när vi fick beskedet om att Maria inte kommer att överleva sin sjukdom, cancern. Jag trodde att en del av sorgearbetet redan var bortgjort. Idag insåg jag att jag faktiskt inte förstått att hon är borta förrän nu...

Det känns egoistiskt att i en sån här stund tänka på sig själv. Hennes man, barn och familj har förlorat  ännu mer :( Livet är orättvist!!

Minnesstunden som vi hade hemma hos Tomas kändes bra. Kimmo läste alla telegram som inkommit & man insåg hur älskad Maria var hos många (halva stan! ). En vers som han läste fastnade speciellt; den handlade om att personen som går bort försvinner i horisonten från den strand vi står på, medans hon kommer närmare för de som står på en annan strand & tar emot <3

En annan dag ska jag skriva om våra "surr- & sjungnätter" som oftast pågick till gryningen :)

Puss på er & ta hand om varandra!